Auschwitz

Maj 2013

Då mitt intresse är WW II
och dessa grymheter som utspelades under detta krig,
så har också detta med nazisternas framfart varit ett stort intresse för mig.
Där av resmålets val.
Kraków. Och staden Oświęcim i södra Polen.
Där Auschwitz koncentrationsläger ligger.
Har redan besökt ett koncentrationsläger som jag har skrivit om här på min hemsida.
Så om ni vill besöka den sidan så finns länken här.
Stutthof.

Jag kommer att skriva vad det var för ställe samt mina tankar och funderingar.
Bilderna kommer från min kamera och även gammalt från internet.
Kommer även att hämta lite fakta från andra källor.

Men kommer då att länka till orginal källan.

Sidan kommer jag att försöka ha online så länge jag kan,
allt för att detta inte skall upprepas.
Hoppas ni får en trevlig stund framför datorn.
Och om ni har något ni vill fråga om eller undrar över,
bara att skicka ett mail.

Med vänliga hälsningar
Peter & Anette Barbalics
Så med att citera ett känt ordspråk börjar vår berättelse
om besöket på Auschwitz.

The one who does not remember history.
Is bound to live through it again

So follow me and learn!

Resans upplägg och hur vi kom hit finns att läsa här på min hemsida under resor.

Välj Album: Polen 2013 (Kraków) eller direkt länken Vår Polenresa.

Klicka på bilderna för att Se en större bild.

Nu så!
Vi kom fram till Auschwitz på förmiddagen den 20/5 2013
Resan från hotellet tog ungefär 1½ timme.
Under bussresan visades en film, men kommer inte ihåg titeln.
För mig var det lite blandat nytt och sådant som jag redan sett.
Skall här erkänna att min koncentration på filmen inte var den bästa.
Utan tankarna var mest på att jag snart är där.
Ja där!
Den där platsen jag har sätt i filmer och läst så mycket om.
Och den plats som Nazityskland satte sitt hopp om
Den slutgiltiga lösningen!
Vad skulle jag få se? vad skulle jag känna?
Väl utanför turistbyggnaden

Här fick vi vänta in vår guide så jag passade på att titta runt lite
och något som slår mig är hur mycket det skiljer sig från alla bilder och filmer jag har sätt.
Numera så är Auschwitz insprängt i ett samhälle med villor och affärer nästan enda inpå.
Dåtida Auschwitz låg ensligt och utan bebyggelse, närmaste byggnad låg på mins 3 mils avstånd.
SS hade en ring runt på ca 6 mil där det krävdes passerkort för att kunna komma in.
Allt för att skydda lägret för insyn.
Vi märkte också vilken enorm turistnäring detta är.
Det kom bilar och bussar hela tiden. P-platsen närmast turistcentret var i det närmaste överfullt.
Så bilarna och bussarna som bara skulle släppa av folk för att sedan parkera på de stora P-platserna
en bit bort, hade stora problem att komma runt vändplan.

När sedan guiden hade kommit och vi hade passerat igenom turistcentret så fick vi
hörlurar med varsin mottagare. (Väldigt bra ljud & räckvidd på dessa).

Guiden började med att dra reglerna som gäller här på Auschwitz.
Den viktigaste regeln var att all foto och filmning med "BLIXT" var strängt förbjudet.
Kamerorna kommer att beslagtas om detta inträffar.
Fotografering var i stort sett tillåtet överallt utom där det fanns anvisade skyltar.
Var massor som överskred detta och fotade ändå.
Lite respektlöst kan jag tycka, men samtidigt alla har inte råd att åka hit.

Medan jag lyssnar på guiden så kan jag inte undgå att se vad som tornar upp i bakgrunden.
Japp, det är grinden som jag sett i så många filmer och dokumentärer.
Handen på hjärtat så missade jag nog några regler här.
Som ni ser på bilden ovanför så syns några små grupper med folk som står i klungor.
Det är alltså olika grupper med turister eller skolklasser som har sitt studiebesök här.
Alla skolor runt om Auschwitz har en besöksdag här.
Men jag uppfattade inte i vilken årsklass det skedde i.
Men det sker!
Hur mycket läser ditt barn om WWII och den slutgiltiga lösningen på judefrågan i skolan?

Nu så närmar vi oss den berömda grinden.
Arbeit macht frei = Arbete ger frihet. Men den korrekta översättningen är "Arbete gör en fri".
Tror det skall nämnas att det nog inte är grinden som vi känner igen utan skyltens text, Arbeit macht frei.

Vartefter grupperna framför försvinner in under skylten så närmar vi oss den.
Men vår guide tar oss lite på sidan innan grinden.

Vi hade tur.
Vi verka ha fått en riktigt duktig guide.
Hon berättade med kunskap och inlevelse i allt hon sade. Det var så man ville lyssna på henne.

PLATSTAVLA:
Denna karta av Auschwitz kommer jag att använda mig av flera gånger.
Den kommer att visa vart jag är och vilken byggnad jag skriver om.
Röda pricken = Här är jag.
Röda ringar = Detta skriver jag om.
Röd Pil = Riktningen.

Hundratals av fångar och sovjetiska krigsfångar
dog här när de utförde arbete för utbyggnaden av lägret.
Vissa var gravt undernärda, många var för svag för att göra det slitsamma arbetet,
så de avrättades. Andra misshandlade till döds av SS-vakter eller tillsyningsmän ”Kapos”.

SS genomförde även avrättningar genom arkebusering här.

Auschwitz-Birkenau är den allmänna termen för det nätverk av nazisternas koncentrations- och arbetsläger,
som etablerades nära den polska staden Oświęcim.
Tillsammans var detta komplex den största av alla de nazistiska dödslägren i hela Europa,
och kunde hålla uppemot 150 000 intagna vid varje angiven tidpunkt.
Anläggningen, som delas in i tre huvudområden, inrättades av nazisternas 1940 och var i bruk fram till dess allierades frigörelse 1945.
Historiker och analytiker uppskattar antalet människor som mördades i Auschwitz
någonstans mellan 2 100 000 till 4 000 000, varav de allra flesta var judar.
Majoriteten av fångarna i Auschwitz dödades i de olika gaskamrarna men många
dog av svält, tvångsarbete, sjukdom, arkebusering och avskyvärda medicinska experiment.
Idag har ordet Auschwitz blivit synonymt med terror, folkmord och Förintelsen.
Platsen är delvis förstörd efter de retirerande nazisterna 1945,
men har etablerats som ett museum för att hjälpa framtida generationer,
att förstå de grymheter som begåtts inom dess stängsel.
År 2011 hade mer än 30 miljoner människor besökte lägret.
Väl innanför lägret så blickar jag till vänster, rakt fram och sedan till höger.

Det är efter långsidan jag tittar. Trodde lägret var mycket större än så.
Storleken på lägret är svårt att hitta någonstans men om jag skall gissa mig till
så runt 100-150 x 200-300 meter stort.

Medan vi vandrade in mot första korsningen, så berättade guiden att här fick fångarna höra fin musik
Lägrets orkester var tvungna att samlas här vid gaveln till huset närmast grinden.
De var tvungna att spela olika musikstycken då främst olika marscher medan fångarna gick förbi.
Detta var till stor hjälp så fångar kunde hålla takten lättare och
SS vakter eller Kapos kunde lättare räknade varje fånge, när de gick förbi till och från arbetet.

Nu rör vi oss mot sista raden baracker (Bild till vänster)
Så ser man att hela lägret består av raka fina rader med baracker,
gångarna är också raka och hela lägret är uppbyggt efter ett rutnät.
Väl framme vid första korsningen så till höger (Bild till höger) ser man ett vakttorn en bit bort.
Denna del återkommer jag till senare.
Marken vi går på är hårdpackat grus med några halvstora stena i.
Det sägs att detta är originalvägarna här i lägret.
Det märks också att det är över 30 miljoner besökare som har gått här,
sedan muséet startade.

Den 2 juli 1947 etablerade regeringen i det "fria" (ett eget land, dock mer eller mindre styrt från Sovjet)
Polen Auschwitz-Birkenau statsmuseum i de kvarvarande byggnaderna av lägret, Auschwitz I och Auschwitz II-Birkenau.
Platsen togs upp på UNESCO:s världsarvslista 1979.

Väl framme vid sista raden av baracker så
Bilderna ovanför visar när jag tittar åt vänster först sedan åt höger.
Den till vänster visar några av husen som användes för de manliga fångarna,
den sista baracken längst bort, användes som kommendantens kontor,
och ligger på andra sidan ett stängsel.
Och stängsel fanns det gott om.
Yttre lägerstängslet, sen var det olika områden med baracker som hade stängsel runt sig.
Exempel männens och kvinnornas delar av lägret, förråds- och administrations delar.
Alla hade det stängsel med en bemannad öppning ofta var det dubbla rader med en korridor mellan
där vakterna patrullerade. Oftast med en vakthund som sällskap.
De två bilderna nedanför visar vilken typ av stängsel som användes där.

Stolparna var gjutna i betong, och välförankrade i marken.
Inte nog med att det oftast var två rader stängsel, det gick ström i alla taggtrådsrader på stängslet.
Kommer tyvärr inte ihåg vilken styrka det var i stängslet.
Men det var en säker död och många fångar använde sig av detta då de inte vill vara med längre,
och ville avsluta sitt plågsamma liv.
Nu skall vi äntligen få gå in i en av dessa byggnader.
Det är byggnad Nr: 4
Denna byggnad är som så många andra här på Auschwitz,
renoverade invändigt och ingår i det så kallade Auschwitz museet.
Här gick jag lite bet. (trodde muséet var någon fristående byggnad).
Det är Auschwitz som är muséet.
Dom har gjort om byggnaderna så de passar för ändamålet.
Lokalerna i byggnaderna är desamma men det är fräscht och fint.
Så i vår första byggnad är det massor med kort med förklaring på tre språk gjorda till tavlor.
Så här kommer ett litet urval. Första serien är på 4st bilder.

Bildserien nedanför var väldigt svår att fotografera.
Mycket folk och svår belysning. Men lägger upp de bilder jag fick.

Bilderna i serien är lite blandade men de flesta kommer från getto i någon stad.
Man blir ganska tagen av bilderna, många är av halvdålig kvalitet men man ser vad de föreställer.

(Klicka på bilderna för att få en större bild. Där ser man vad det står under bilden.)
Så tankarna skenar i väg. Undra hur det känndes att bli hunsad och uppradad, tvungen att gå i fina led.
Minsta bråk eller motstånd vart man förd åt sidan till ett mera avskilt ställe och med ett skott
vart motståndet löst.

Vi fortsätter genom byggnaden,
i ett av rummen så finns det lite montrar med
några dokument av olika slag.
Bilden på ett dokument till vänster här nedanför visar vilka SS män som utförde den första
avrättningen i Auschwitz dokumentet är daterat
Den 22 Nov 1940

Bilden ovanför till höger visar ett dokument på vilka som kom till Auschwitz den 4 sep 1941
Bla. Så finns namn födelsedatum och vart man föddes, men även vad man arbetade med
och vilken sorts fånge man var.
Redan här har alla fått ett så kallat Heftlingskart nr. Bild nedanför visar ett sådant dokument.

Skriver lite som jag har skrivit på min sida om konsentrationslägret Stutthof.
Tyskarna runt dessa årtal var väldigt noga med allt.
Ordning och reda på allt.
Dokumentation var inget undantag.
Det är bland annat den ”Ordning och reda” vi skall tacka dom för.
För det är ju lite den som gjort att vi vet så pass mycket om det ohyggliga som hänt.
Det är med alla register tyskarna förde samt alla Häftlings-personal karte som vi trotts,
tyskarnas försök att dölja detta vet så pass mycket som vi gör.
Samt information från alla de som överlevde
har också varit viktig information för alla de som förlorat någon.
Och i deras försök att hitta sina anhöriga och vänner.
Efter detta så bytte vi byggnad och gick till byggnad nr 6

To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key.

Barack Nr: 6 är som föregående barack, iordningställd för att fylla ett syfte som en del av muséet.

Bilden nedanför föreställer en modell av en godsvagn som användes till att frakta
fångar till de olika koncentrationslägren.

På detta vis kom de flesta till Auschwitz eller Birkenau.
Eller till något av alla det andra KZ som Nazityskland hade upprättat.
Trångt packade i godsvagnar som inte var större än en halv godsvagn av dagens mått.
Har försökt fått reda på måtten på en gammal tysk godsvagn,
men det är inte lätt att hitta, så tyvärr har jag inget svar på detta.
Resan kunde ta upp till en vecka och det var bara tillåtet att ta med sig en resväska samt mat för en dag.
Dom packade in runt 40 personer i varje vagn. Ingen kunde sitta ner utan alla fick stå tills de var framme.
Många kunde sova stående då det var så lite utrymme att man klämdes fast i stående ställning.
Därför var det inte så ovanligt att en fjärdedel av passagerarna dog under resans gång.
I nästa rum
fortsatte guiden att berätta om hur det fungerade när tågen kom in,
samtidigt som hon visade och gestikulerade mot de stora fina bilderna som föreställer
Ungerska judar som kommer till Birkenau.

Med ljud och inlevelse förklarade hon hur alla fick ställa upp i led för urvalsprocessen.
Nästan så man trodde hon hade varit där själv.

När fångarna kom till lägret i boskapsvagnar så blev man uppställda för en selektion (urvalsprocess).
De män och kvinnor som var tillräckligt starka skickades till arbetarlägret där de användes som slavarbetare.
Svaga människor, gamla och barn tillsammans med sina mödrar blev skickade direkt till gaskammaren för att mördas.
Även de som tidigare skickats till arbetslägren blev utsatta för selektioner.
Dessa urval gjordes för att rensa ut människor som hade blivit försvagade av för hårt arbete,
sjukdom eller helt enkelt svält.

I ett av de större rummen så var det massor med kartor.
Dessa föreställde Auschwitz huvuddelar.

Auschwitz I = Auschwitz.

Arbetsläger.
En del av UNESCO´s Världsarv.

Auschwitz II = Birkenau.

Arbetsläger och dödsfabrik.
En del av UNESCO´s Världsarv.

Auschwitz III = Monowitz.

Arbetsläger.
Finns ej längre kvar.

För att sidan inte skall bli för stor så har jag gjort en sidbrytning här
Så bara klicka på länken här nedanför så fortsätter vårt äventyr!

So follow me and learn some more!