Peter Barbalics
Stutthof!
2011-05-10
Tack vare min ena dotter så fick jag äran att följa med hennes skola på skolresa.
Denna resa hade ett tema som jag har som intresse också.
Det var det som gjorde att jag tog chansen att få följa med.
Ämnet och temat var
Historia; Konsentrationsläger.
Resans mål var Stutthof i Polen.
Så här kommer jag att skriva lite om detta resmål.
Och på så sätt visa min respekt för alla som var placerade där samt deras anhöriga.
Skall försöka ha denna sida levande så länge jag kan!
Då börjar vi resan!
Resan startade från Södertälje den 10/5-2011
och skulle ta nästan tre dygn.
Vi tog buss till Nynäshamn där vi skulle åka båt över till Polen.
Båtresan gick med rederiet Polferries båt m/f Scandinavia
Mycket kan skrivas om den båtresan men jag skall fatta mig kort.
OBS!
Detta är en Polsk transport färja. Inte en kryssning.
Det är något man skall ha i åtanken.
Polsk Mat samt Polsk talande personal.
Det finns shop och barer med ok utbud. Samt priser som är överkomna.
Nog om denna båt resa.
Väl i Gdańsk Polen så skulle vi åka en timmes bussresa till själva
Stutthof, som ligger bredvid en by som heter Sztutowo.
Sztutowo var en fiskar by som ligger 34 km nordöst om Gdansk föredetta Danzig.
Och 3 km från Östersjöns kust. Men i och med Tysklands invation av Polen så vart Sztutowo Stutthof
och hamnade i historian som ett Konsentrations läger.
Här ovanför
ser ni en informations tavla hur det såg ut 1944 när lägret upptäcktes.
Det som är museum i dag, är lite svagt blå markerat på bilden.
Välkommen till Museumet Stutthof.
Det första man ser är en liten tegelbyggnad som användes som vaktkur.
Vaktkuren.
(Här börjar man känna en lite dov känsla)
(Man undrar ur det kommer att bli längre fram)
Nästa stora byggnad är en tegelbyggnad som en gång var ett ålderdomshem.
Men när Tyskarna kom så byggde SS om detta till kommendatur och administrationsbyggnad.
(När vi var där var det ett stort renoverings arbete på taket)
Kommendantur huset.
Och bakom till vänster längre bak, skymtas själva lägeringången, ”Dödens port”.
In genom den gick under krigsåren 2/9-1939 till 9/5-1945 omkring 110 000 människor.
Varav ca 85 000 människor aldrig kom därifrån.
Här kommer lite fakta om Stutthof!
Stutthof var det första konsentrations lägret Tyskarna upprättade.
Det var även det sista lägret att befrias (15 May 1945)
Dom första fångarna som kom till lägret kom den 2 september 1939
Det var 250 Polska fångar. Deras största arbets uppgift var att skriva så kallade
Persons identitets kort (Häftlings-personal karte)
där det bla, framkom om dom var Jude eller om dom var fånge pga annat.
Samt vilket land dom kom från.
Häftlings-personal karte.
Chefen eller Commendanten för Stutthof var SS-Sturmbannfuhrer Max Pauly.
Han fångades efter kriget och vart dömd av en Allierad tribunal.
Där dommen vart skyldig. Han dömdes till döden via hägning.
Säkerhets chefen för lägret var SS Kapten Werner Hoppe.
Han vart dömd till 9 års fängelse.
Här nedanför finns flera namn på SS folk som var stationerade på Stutthof.
Och vad dommarna vart.
Stutthof Trial 1 (April 25-May 31, 1946)
Stutthof Trial 2 (January 8-31, 1947)
Stutthof Trial 3 (November 5-10, 1947)
Stutthof Trial 4 (November 19-29, 1947)
Den som nog var värst, var nog SS officeren Proffessor Rudolf Spanner.
Han var ägare av en Tvål fabrik som var belägen i Danzig (nuvarande Gdansk)
Runt 1940 kom han på ett sätt att producera tvål från mänkligt fett.
Denna produkt kallades R.J.S. - "Reines Judische Fett" - som betyder "Rent judiskt fett".
Hundratals fångar blev avrättade för denna produktion.
Efter kriget vart Rudolf Spanner inte arresterad utan kunde fortsätta sina forskningar.
(Från internet)
En sida som tar upp detta med Tvål anklagelserna! (Översatt via Google)
by: John Drobnicki
När man har gått förbi kommendatur och administrationsbyggnad.
Kommer man fram till en stor grind. Det är porten in till själva lägret.
Den kallades även för "Dödens Port"
Dödens Port.
Det var en kraftig trä konstruktion som numera är helt renoverad.
Den hade ett vakttorn ovanför så dom kunde hålla koll på dom som kom.
Men innan vi går igenom denna
skall vi först gå den väg dom som anlände under andra världs kriget fick gå.
Vi skall först gå in i byggnaden till vänster.
Ankomstbyggnaden.
In i denna byggnad "Ankomstbyggnaden" fick alla gå, "Enligt våran guide
För att där lämna alla sina tillhörigheter samt att klä av sig alla kläder på kroppen.
Därefter fick dom ställa upp i led framför Döds porten.
För att sedan gå in.
En liten del av alla skosulor.
Bilden ovanför är lite svår att förklara,
samt att ni skall kunna få en känsla av vad det handlar om.
Skall göra ett försök i alla fall.
En av de få saker som fanns kvar i lägret efter att det blivit kraftigt plundrat.
Var ett berg av skosulor.
Sulor från alla det möjliga sko typer, samt storlekar.
Här på bilden ovanför ses en liten del av detta.
På väggen i överkant på bilden, finns ett annat fotografi,
Som föreställer en hög med skosulor och en man framför.
Har förstorat upp det lite. här nedanför.
Klicka på bilden för en större.
Ett berg av skor.
En liten del av alla skosulor.
På den bilden kan ni kanske få en liten uppfattning om mängden skosulor.
Det är ett berg!
Bilden till höger här ovanför. Är bara en bild som jag hittat på nätet.
Tycker den är vacker och ger ett respektfullt intryck.
Det är taget av en fotograf som heter David Sutherland.
Avslutar rundan i denna byggnad, med en till dyster bild.
Som visar att ingen skonades.
Ingen skonades.
Väl genom porten så ser man en lång stenbelagd gång.
Kvinno baracken.
Arbetsbodar.
Till vänster om den, ser vi skuggan av vakttornet ovanför porten.
Byggnaden längre bak är Kvinnornas barack. (se bild till vänster här ovanför)
Det är den vi skall gå in i snart.
Till höger syns en skyllt och en liten mur. (se bild till höger här ovanför)
Skylten talar om att det är någon form av arbetsbod.
Muren är ett sätt att markera en byggnad. Tyvärr så finns det inte många byggnader kvar på Stutthof.
Dom flesta vart plundrade på virket efter befrielsen.
Så, åter till den byggnad som finns kvar.
Kvinnornas Barack!
Det som här slår en är att dom har renoverat den så den nästan ser ny ut.
Invändigt syns det att den har haft många besökare under åren.
Men det syns inte mycket av skicket byggnaden hade då.
Då på den tiden det var en förvarings plats för fångar.
Dom har även gjort om den lite inuti för att passa syftet som ett museum.
Bilden visar en del av dom register som visar hur dom
fått fram antalet 110 000 fångar.
Denna bild visar hur Finska fångarnas kläd märkning såg ut. Samt hur deras Häftlings-personal karte såg ut.
Inga fångar här på Stutthof fick sitt nummer intatuerat
utan dom använde Häfft.-Nr. Som fans på deras identitets kort.
Dom fångar som vid befrielsen hade nr intatuerat hade fått detta från andra
koncentrations läger innan dom blivit förflyttade hit till Stutthof.
Här nedanför följer några bilder i det tysta!
Som alltid i Tyskland runt dessa årtal var ordning och reda,
något dom höll stenhårt på.
Till och med dessa läger hade en strikt rangordning mellan alla.
Här nedanför ser ni kartor på dessa.
Både Tyskarnas och fångarnas.
Det är Bla. den ordning och reda vi skall tacka dom för.
För det är ju lite den som gjort att vi vet så pass mycket om det ohygliga som hänt.
Det är med alla register tyskarna förde samt alla
Häftlings-personal karte som vi trotts Tyskarnas försök.
att dölja detta.
Vet så pass mycket som vi gör. Sammt information från alla de som överlevda.
Har varit viktig information för massor i deras försök att hitta sina anhöriga.
Som jag tidigare skrivit. Det finns inte mycke saker på Stutthof.
det mesta vart ju plundrat. Här nedanför är i alla fall två bilder på
rum som dom har kunnat spara.
Bilden nedanför.
Det första är sjukstugan.
Bilderna som hänger från taket är.
Untersturmfuhrer Wedel Ernst.
Obersturfuhrer Otto
Bilden ovanför.
Föreställer Obduktions rummet.
Sen har vi några bilder från tvättrummet.
Ur rören i mitten kom det kallvatten. Och oftas hade dom inte så lång tid
på sig att tvätta sig.
Helt öppet.
Papper var rena rama lyxvara. Inte många som hade det.
Då fortsätter vi våran rundvandring.
Efter att vi lämnat baracken kommer vi fram till
en grind. På andra sidan grinden ser vi den raka fina gången,
fortsätta ganska så långt ca 500m.
Och där borta ser vi det vi har fasat för.
Att få se själva gaskammaren och krematoriet.
På båda sidor om gången skulle det enligt skyltar vara,
arbetsbodar av olika slag. När vi väl kommer fram till slutet på gången så har vi
gaskammaren på vänster sida och krematoriet på den högra.
Rakt framför oss finns ett rest kors (bild här nedanför)
Är hemskt lässen, men jag uppfattade aldrig vilka som rest den och när.
En gaskammare byggdes hösten 1943,
först användes den för att desinficera kläder
men i juni 1944 började de att mörda fångar i det med hjälp av Zyklon-B.
Det kom transporter av ungerska, grekiska och tjeckiska judar
men mest från Auschwitz-Birkenau koncentrationsläger.
Läger läkare dödade också sjuka eller skadade fångar i sjukstugan.
Där använde man dödliga injektioner.
Mer än 85.000 människor dog i lägret.
Här till höger syns ingången
lite bättre.
Den vänstra bilden
visar en fin
liten bukett med
fina blommor.
När man tittar in i själva kammaren.
Så har man svårt att förstå
hur dom tryckte in ca 35 personer här.
Förhållandena i lägret var brutala.
Många fångar dog i tyfus epidemier som svepte lägret under vintern 1942 och igen 1944.
De som SS-Vakterna bedömde som inte tillräckligt
starka eller sjuka, för att arbeta gasades till döds i lägrets lilla gaskammare.
Från Wikipedia!
Zyklon-B
Zyklon B, vätecyanid (blåsyra, HCN) bundet till ett bärämne i pelletsform, var en produkt ursprungligen ämnad som insektsmotmedel.
Denna metod att hantera blåsyra uppfanns av Fritz Haber och användes senare för nazisternas avrättning i koncentrationslägret Auschwitz under andra världskriget. När den lufttäta behållaren öppnas avger ämnet cyanvätegas. Zyklon B tillverkades av Degesch, ett företag i IG Farben-koncernen.
Som om det inte var nog. När gaskammarens kappasitet inte räckte så
använde man sig av bla tågvagnar.
Denna tågvagn har man sågat bort taket på.
Och det är ett av de få ställen som visar
tidens gång från händelsen.
Nu har vi kommit till
Krematoriet!
Eller om sanningen skall fram ugnarna.
För det var egentligen bara två ugnar och en skorsten.
Från börgan var det ett trätak över men det brann ner ganska så omgående.
Bilden här nedanför visar hur det såg ut, när ryssarna kom.
I dag så har ugnarna renoverats och snyggats till.
Det har även byggts ett hus runt dessa.
Huset har några rum som dom visar fotografier i.
Här nedanför kommer några bilder på
det som i dag kallas krematoriet!
Till vänster
Ser ni själva byggnaden som dom har byggt in ugnarna i
Till höger och nedanför
Ser ni ugnarna som dom ser ut idag.
Framför ugnarna finns denna minnes sten.
(Missade översättningen tyvärr)
Till höger
Ett stor bild hängde på ena väggen. Föreställer en hög med kroppar som skall till ugnarna för att brännas.
Till vänster
Under tavlan finns det inglasade fack.
Som innehåller aska som hittats i och runt ugnarna.
På den aktuella befrielse dagen.
Mitt emot ugnarna så hänger flaggor från ett flertal länder.
Länder som har haft fångar placerade här på Stutthof.
Övriga delen av huset är uppdelat i små rum som man går igenom.
Alla rum har bilder från själva befrielsen.